Söndagskvällskul
Trött på söndagskvällen, skrattar högt åt bilder och talande bildtexter från en annan blogg. Tänker fräckt och rakt av stjäla ett inlägg av Herr Dryck, med informationen att om han misstycker så tar jag självklart bort det. Men det vore ju vara en bra sak, jag gör ju reklam för hans blogg. Om ni vill läsa MKT mer, besök då:http://katastrofalaomslag.blogspot.se
Jag har inte hunnit läsa mkt, men fastnade för några omslag om camel-toes, och här är ett:
.
Så var det äntligen dags för en ny snoppkavalkad! Denna gång är det Curt Haagers som klämt in skreven i alldeles för snäva byxor.
Om vi börjar i högerkanten finner vi en blond karl med riktigt obehagligt hånleende, en pincett i halsbandet, piratskjorta som uppges rymma sjuttio liter luft, tummen i bälteshällan och han försöker desperat pressa ner handens övriga fingrar i fickan som inte rymmer någonting alls. Följaktligen får knappt låren plats heller, och detsamma gäller herr penis som tydligt kröker sig ner längs benet.
Två steg bort finner vi en brunrandig typ med halsband utanpå tröjan. Han har förvisso valt ett par byxor med betydligt mer fladder än vacuum-mannen, men å andra sidan har han lyckats slita upp dem så till den milda grad att de formligen klyver grenen på honom och delar upp skrevköttet 50/50 i vardera byxben. Mycket smickrande.
Bredvid honom har vi ännu en läcker dräng i fluffskjorta, men han fegade lite och körde på femtiolitersmodellen. Även han försöker pressa ner händerna i fickorna utan större framgång. Tänk er vilken kamp det vore att försöka ge sig ut på stan i ett par sådana byxor med dagens livsavgörande accessoarer nedtryckta i byxfickorna! Efter att ha fått ner en plånbok, nyckelknippa, mobiltelefon, iPod, USB-minne och snusdosa i ett par sådana byxor hade blodet troligen inte kunnat cirkulera längre ner än midjan.
Slutligen finner vi, längst ut till vänster, en förfärlig kombination av de tidigare byxtyperna. Den lycklige herren har kört nävarna i fickorna som de tidigare, satt tummen i hällan som den vite, han har kopierat byxornas tighthet hos den förstnämnda mannen och rivit upp dem i grenen som den mittersta. Kombinationen bjuder på en uppvisning av knackwurst värre än en titt i charkdisken, och det hela ser ut att vara förfärligt obekvämt för att inte säga smärtfullt.
Det hela inramas med en dimma som man annars ser när någon drömmer sig bort i program som Sunset Beach, den muntra titeln och slutligen bandnamnet i ett He-Man-liknande typsnitt. En fantastiskt gripande bild.
1978.
Om vi börjar i högerkanten finner vi en blond karl med riktigt obehagligt hånleende, en pincett i halsbandet, piratskjorta som uppges rymma sjuttio liter luft, tummen i bälteshällan och han försöker desperat pressa ner handens övriga fingrar i fickan som inte rymmer någonting alls. Följaktligen får knappt låren plats heller, och detsamma gäller herr penis som tydligt kröker sig ner längs benet.
Två steg bort finner vi en brunrandig typ med halsband utanpå tröjan. Han har förvisso valt ett par byxor med betydligt mer fladder än vacuum-mannen, men å andra sidan har han lyckats slita upp dem så till den milda grad att de formligen klyver grenen på honom och delar upp skrevköttet 50/50 i vardera byxben. Mycket smickrande.
Bredvid honom har vi ännu en läcker dräng i fluffskjorta, men han fegade lite och körde på femtiolitersmodellen. Även han försöker pressa ner händerna i fickorna utan större framgång. Tänk er vilken kamp det vore att försöka ge sig ut på stan i ett par sådana byxor med dagens livsavgörande accessoarer nedtryckta i byxfickorna! Efter att ha fått ner en plånbok, nyckelknippa, mobiltelefon, iPod, USB-minne och snusdosa i ett par sådana byxor hade blodet troligen inte kunnat cirkulera längre ner än midjan.
Slutligen finner vi, längst ut till vänster, en förfärlig kombination av de tidigare byxtyperna. Den lycklige herren har kört nävarna i fickorna som de tidigare, satt tummen i hällan som den vite, han har kopierat byxornas tighthet hos den förstnämnda mannen och rivit upp dem i grenen som den mittersta. Kombinationen bjuder på en uppvisning av knackwurst värre än en titt i charkdisken, och det hela ser ut att vara förfärligt obekvämt för att inte säga smärtfullt.
Det hela inramas med en dimma som man annars ser när någon drömmer sig bort i program som Sunset Beach, den muntra titeln och slutligen bandnamnet i ett He-Man-liknande typsnitt. En fantastiskt gripande bild.
1978.
Kommentarer
Trackback
