frickys hallollonhåla

När Tomten och pojkarna öppnade dörren till tomteverkstan slog en lukt emot dem så stinkande att de genast kräktes en skvätt. När de hämtat sig klev de in och möttes av hundratals döda tomtenissar som låg huller om buller uppsvällda och stinkande. Det visade sig att de dött av stress i kombination med långvarig avsaknad av bajsande (förstoppning även kallat). Sedan Tomten blivit utkastad hade de jobbat non-stop med klapptillverkning, och klapparna var faktiskt klara, men inte utdelade. Tomten insåg att den enda lösningen att få ut klapparna i tid i år var att sätta igång genast. Han lastade klapparna i släden och spände för pingvinerna. Poseidon och Mark följde med tills de passerade hemmet. Där klev de av och hälsades glatt av sina föräldrar. Nästan överallt på denna jord firades julen även detta år, och från fönstren kunde man se en flygande släde dragen av vad som liknade pingviner. En unken lukt av död färgade alla klappar, men det var inget som bekymrade ett barns glada sinne när julen åter var här.

På ett tak i Johannesburg landade Tomten. Smygande tog de sig mellan några snäva gränder tills de slank in i ett beige stenhus. Där inne stod en gumma och kavlade bröd i hettan. Det visade sig vara Tomtens fru som stod där i sin prakt. Varje år innan jul åkte hon till Sydafrika och bakade in diamanter i bröd som smugglades till ett hus i norra Finland varifrån diamanterna såldes och gav Tomten de ekonomiska resurser han behövde. Gumman blev överraskad och mycket glad över besöket, och bjöd på nybakat bröd. Tomten berättade sitt spörsmål; att han behövde ta sig tillbaka till tomteversstan och överta vad som var hans. Men de hade bara en helikopter, och Tomten var inte nog duktig att manövrera den hela vägen hem, och flyg ville han inte använda sig av, ty det svärtade ner världen med avgas och skit. Han behövde ett ekologiskt flygalternativ. Tomtegumman fick syn på den portabla brunnen, fick reda på vad den innehöll och fick en idé. Hon visste var de skulle vända sig för att få tag på pingviner till ett bra pris. Tillsammans gick de till en sunkig liten butik där en tvivelaktig säljare visade upp ett tiotal pingviner. Han ville ha motsvarande 1500 kronor, men Tomten prutade ner det hela till 70 kronor på grund av att de inte kunde flyga. Därefter öppnade Mark, enligt tomtegummans order, den portabla brunnen och lät pingvinerna dricka av det magiska renblodet; tydligen var de blodtörstiga, för det tog inte länge innan den sista droppen var slickad.

Tomten var nu less på hela historien som totalt urbarkat; vilka var dessa människor som hamnat på Sydpolen? Var det sant att Sydpolens pingviner skulle dö ut på grund av en galen skådespelares tokigheter? Nä, nu fick det vara nog. Tomten högg en istapp i Simsons högerben, vilket ledde till ett otroligt högt vrål från ryssen som stod alldeles intill Rastapopulus. Detta förstenade Rastapopulus, och Tomten kastade nu tre kuddar på Robert. Detta fick en totalt laxerande effekt, vilket ledde till att en pingvin snabbt behövde "förlösas". Flygvärdinnan fick otroliga moderskänslor (vilket föregående natt lett till bortrövningen av Simson) och blev helt upptagen av "förlossningen". Tomten knockade Rastapopulus med en isklump, och därefter rusade Mark, Simson, ryssen och tomten ut ur igloon. De spanade efter flygplanet som Rastapopulus kommit med och såg långt borta en prick som det skulle kunna vara. De sprang dit men upptäckte att det var en helikopter; förmodligen Roberts. Tomten som hade mest flygvana satte sig vid spakarna och lyckades faktiskt snart få upp helikoptern i luften. Det här skulle dock inte hålla i längden, både på grund av bensinbrist, men också Tomtens ganska dåliga manövreringskapacitet. Men han fick en idé; de satte kurs mot Johannesburg i Sydafrika, lämnade Sydpolen och "invånarna" åt sitt öde.

Strax efter "pingvinfödelsen" kom ännu en man springandes. Han höll två pingviner i famnen, och han var ruskigt lik Rastapopulus. Det var självaste Robert som anlände till sällskapet, och var så upp i varv att han inte ens noterade sin tvillingbror. Istället presenterade han för den nyfödda pingvinen en av de medhavda pingvinerna. Ingenting hände. Så placerade han den andra medhavda pingvinen bredvid de två andra, och genast började den nyfödda pingvinen bete sig konstigt. Den struttade runt och gav ifrån sig kväkanden. Robert gav ifrån sig ett glädjetjut, kramade om var och en i sällskapet; sist kramade han om sin tvillingbror. I och med det märkte han likheterna, tappade fattningen, gick gapande några steg bakåt. Rastapopulus log. Han beordrade in alla i igloon där de skulle ha en pratstund.

Ryssen erinrade sig en gammal historia han hört som barn. Hans far brukade nämligen i stunder av onyktert tillstånd dra berättelser från sitt liv, och även om ryssen ibland tvivlat på dess autenticitet kunde han aldrig upphöra att beundras. En kväll under kriget mot Tyskland, långt innan ryssen var född, hade hans far burit en skadad kamrat ur stridens hetta, men istället för att hitta hem hade de kommit till ett tyskt läger. Fadern hade förstått att kamraten behövde akut vård, och bestämde sig för att de måste utnyttja tyskarnas vårdmateriel. Därför fångade han och flådde två tyska vakthundar i vilka de kröp in. Haltande tog de sig gläffsande fram till tysk-lägrets port, och vakterna skickade vidare de hårt slitna hundarna för vård alternativt avlivning. Väl inne i veterinärens tält slog sig ryssens far fri och kunde vårda sin vän. Förklädda som tyskar tog de sig sedan ut, dessutom med värdefulla dokument. Oturligt nog blev de svårt slagna av sina ryska kamrater, vilka trodde att de var tyskar. Den skadade kamraten dog av blessyrerna han ådrog sig, men ryssens far blev spionhjälte. Mark och Tomten tittade på ryssen en lång stund efter att han berättat klart. Det var uppenbart att ryssen hade en plan.

Det visade sig att det var Robert Redfords okände tvillingbror Rastapopulus och flygvärdinnan som äntrat igloon. Rastapopulus berättade att han som nyfödd blivit bortrövad av argentinska maffian, men hela ärendet hade tystats ner och inte många visste att han fanns till. Till skillnad från sin, om honom, omedvetna bror, växte Rastapopulus upp med kokain, vapen och kvinnor runt omkring sig, men för bara några år sedan rasade allt då han igen blev bortrövad, den här gången av en kinesisk smugglarliga. Han lyckades rymma från fängelset i södra Kina, tog sig över till Kambodja där han jobbat på ett risfält för mat och logi. Han hade fått höra om sin bror Roberts pingvinprojekt och bestämt sig för att ta chansen att bli känd och rik igen. På ett hostel i Kambodja förförde han en voodoo-utövande flygvärdinna på semester, och fick med henne på sin snillrika plan. När Robert om några dagar skulle komma till Antarktis för att söka sin försvunne medarbetare skulle Rastapopulus helt enkelt göra pingvinmat av honom och ta hans plats i kändisvärlden. Ingen skulle märka någon skillnad, till och med rösten var slående lik.

Tjutet som startade i och med Poseidons uppvaknande gav Mark en idé. Tomten skulle få renen i utbyte mot ett av sina ögon. Tomten vred och vände på förslaget, men gick snart med på erbjudandet. Han visste till och med någon som kunde hjälpa dem att transplantera ögat. En dryg kilometer bort bodde en rysk kirurg i en igloo. Han hade hamnat på denna ödsliga plats efter att ha förlorat ett vad mellan han själv och en annan kirurg om vem av dem som bäst kunde sy fast sitt eget avskurna vänstra pekfinger efter inmundigande av en flaska vodka. Han förlorade och var tvungen att flytta hit ett år. Aldrig hade han kunnat ana att han skulle få användning av sin proffession i detta avlägsna landskap. För en kopp whisky gick han med på ögonbytet. Både Tomten och Poseidon fick sig en hut whisky för att uthärda ingreppet, och det dröjde inte länge innan Poseidon hade två fungerade ögon igen. Ryssen hade varit snäll och lagt in ett pingvinöga i Tomtens ögonhåla bara för syns skull. Mark svarade att det såg fint ut när Tomten frågade.

En figur som visade sig vara självaste tomten kom skrockande fram till pojkarna och renen. Mark, som var den ende medvetne fick veta att tomten blivit utsatt för myteri av sina nissar, och tvingats lämna norra Finland och sin tomteverkstad. Han hade tagit alla nissarnas magiska kuddar och flugit med renarna till Sydpolen. Nissarna hade blivit ursinniga och sänt efter lönnmördare som sköt ihjäl renarna, men inte lyckades återta kuddarna då tomten gått till angrepp vid närmanden. Utan kuddarna kunde nissarna inte inte bajsa, men de hade tydligen skjutit upp återtagningsförsöken, och skulle således ofrivilligt hålla sig till efter jul då saker i tomteverkstaden lugnat ner sig. Tomten var i full färd med att träna pingviner att flyga så han kunde åka hem och försöka återta sin verkstad, men pingvinerna var svårtämjda. Tomten ville byta till sig pojkarnas ren mot något. Just då vaknade Poseidon.

Visserligen fanns det gott om fisk att äta eftersom pingvinerna outtröttligt kastade makrill mot pojkarnas ögon, men Mark ville ha varm mat. Han visste dessutom vikten av att äta rått kött för att undvika skörbjugg, och då skulle inte några beniga fiskar räcka. Nej, istället tog han upp gaffeln som låg i Poseidons hand, drog loss sin väns öga från gaffelspetsen, och började långsamt gå mot pingvinflocken med ögat hållande framför sig. Pingvinerna kastade fisk mot ögat och var för distraherade av detta för att akta sig från pojken. När den närmsta pingvinen var inom räckhåll högg Mark till med gaffeln och prickade rakt i halsen. Pingvinen flaxade till några gången men föll sedan död ner under ljudet av tusen pingviners bävande rop. Mark snittade upp buken på sitt byte och började hugga in på det röda köttet medans det fortfarande var varmt. Pingvinerna hade nu tystnat, men tystnaden bröts av ett flåsande ljud.

Poseidons ben var kallt och väldigt blekt. För att kontrollera om någon känsel fanns kvar använde Mark sig av några tandpetare som han fått av den heta flygvärdinnan på planet innan de blev avkastade. Han hade spenderat mest hela flygresan med att fånga hennes uppmärksamhet, vilket gjorde henne måttligt irriterad. Mark hade, om han vetat att hon var en hänsynslös mördare inte retat henne till bristningsgränsen så att hon slutligen utfört denna otäcka handling. Hur som helst, Mark använde sig alltså av tandpetare för att utröna om Poseidon hade känsel kvar, genom att sticka dem i det möra köttet. Ingen reaktion från sin avslagne vän, vilket kunde bero på att han just var avslagen, men Mark ville inte riskera något i onödan. Han rev upp en madrass och lindade in sin brors ben i tyg. Nu behövdes det mat.

Mark vaknade av att en flock pingviner kastade fisk i ögat på honom. Alternativt berodde uppvaknandet på att hans vän Poseidon låg tre meter bort och skrek lungorna ur sig. Runtom dem var landskapet vitt av snö, och solen lyste från en kall blå himmel. Poseidons ena öga saknades och hans högra ben låg blottlagt i snön då byxbenet slitits upp. Mark hade bara lite huvudvärk. Detta var förvånansvärt, då de just fallit några tusen meter från sina föräldrars privata flygplan. De hade flugit till Sydpolen över helgen bara för skojs skull, men flygvärdinnan hade fått ryck och blivit helt vild, och slutligen kastat ut Mark och Poseidon för att bevisa sin styrka och målmedvetenhet. Hon hade planerat att kapa planet först när de befann sig över Sydafrika, men Mark hade utlöst en ilska hos henne som förändrade hennes plan. Så nu låg Mark och Poseidon någonstans på Sydpolen, den första december, och Poseidon hade ont.